| En Septemberdröm |
Jag låg sömnlös och allt på grund av dig. - hur e d möjligt? Det var sommarens sista natt, det var kallt tog din hand innan vi korsa gatan och du höll mig hårt orden bara kom till mig den kvällen vi pratade om allt om hur stark du var, hur sårbara och utsatta kvinnor är ensama ute på stan när det är mörkt de kvinnor som inte kan slå tillbaka och av misstag snubblade jag på dig och föll... - du anar inte hur mörkt det är här ute utan dig du tog min hand och hjälpte mig varsamt upp och vi vila på en bänk en spindel du alldrig sett förr får dina ögon att skina upp och jag ler vi skrattar och skojjar Vi korsar hus och gator tjuvkikar i varma fönster och undrar hur det skulle vara o leva där - Fan! vad det är kallt här utan dig en man i millitärkläder och vapen i högsta hugg smyger längs hus vägen kan inte tro mina ögon men din närvaro är starkare Jag blir törstig, det får bli Konsum vid Hornstull när jag som minst anar har du fångat mig i dina armar... - vem fångar mig nu? Vi står på en bro och blickar ut över Stockholm i mörker, känner friska vindar i en spetemberdröm dra förbi... Den längsta promenaden i mitt liv. |
| Skribentens egna kommentar: - tänk att du aldrig fattade hur mycket jag ville ha dig den där kvällen! |

0